En vecka kvar...

 

...till årets Julfirande. Känslan är här lagom hoppfull. 

Vi har 2 plusgrader ute, men jag försöker våga tro.

Försöker intala mig, det skall gå bra.

Passligt realistisk i vardagen. Det där med familjen, ekonomin och bilfärderna. 

Julklapparna kan vi göra hemma och influensavirus smittar INTE via digitala foton.

Jag gillar att se körsångare UTAN munskydd. Så jag har här sett på en del

äldre videosnuttar. Eller sådana där bildmaterialet inte är med de som sjunger, utan mera 

konstnärligt ihopfogade bildsekvenser. Körsångare skulle kunna ställa sig lite ifrån varandra för att kunna mjuka upp sig och vifta med armarna, öppna lungorna. Slappna av helt enkelt. 

Tänkte inte här skriva om munskydd, så här mycket. 

Men med Nyåret i sikte hoppas jag det skulle bli 

mera realistiskt och nere på marken igen. 

Folk kanske vill använda munskydd när de lagar mat eller går till butiken.

Jag tycker då det är inte så mycket att fotografera. 

Folk använder alla möjliga skydd i arbetet.

Hörselskydd, solglasögon, handskar, gummistövlar o.s.v. 

Om man vill fota en person som inte vågar visa sitt ansikte, 

måste fotografen kanske respektera det. 

och välja att illustrera texten med något annat. 

Jag tycker ansikten är vackra, intressanta, uttrycksfulla. Folk som gör miner och 

kommunicerar med andra människor är det naturliga. 

Jag har fotat många med tanke på att jag skulle sedan vilja måla porträtt. 

Fotografierna är ett steg i arbetet, men för mig inte det färdiga konstverket. 

Folk som har gömt hela huvudet, öron, ögon, munnen och näsan bakom något, 

finner jag helt enkelt mindre intressanta.

Det är personen jag vill se, inte skyddsutrustningen.